
ibland kan jag bara sitta och undra hur allt kommer se ut om flera år.
Hur livet är då och vilka man har kvar
och vilka man har lämnat bakom sig för längesen.
Det känns så lätt att säga att man kommer va vänner/bästavänner livet ut.
Men om man är ärlig mot sig själv så vet man att det inte kommer blir så.
Man kan inte bestämma sin framtid vid 12 års ålder.
Eller kan man det? ;o
det är ju så svårt att veta.
För jag vet att vid ungefär den här tiden förra året lovade jag mina bästa vänner att det alltid skulle vara vi.
Men så blev det ju inte.
Det har vi brutit för länge sen.
Eller okej då jag gjorde det av en anledning.
Men det var ju inte alla.
Har fortfarande kvar rätt många.
Står bara inte alla lika nära längre av dom jag gjorde det med förra året.
Har träffat/lärt känna många nya underbara människor under 2010 också.
Vilket jag är sjukt glad över.
men om man visste hur det skulle bli om ett par år skulle man ju lika gärna kunna gifta sig och allt redan nu.
I stället för sen.
HAHAHA!
inte för att jag brukar tänka på att jag ska gifta mig osv.
Men dom flesta slutar ändå i skilsmässa.
Vilket jag tycker är synd.
Men man ska faktiskt vara glad/lycklig över dom/det man har.
Inte vara ledsen/olycklig över dom/det man inte har.
För det är inte värt det.
Det är någonting som jag lärde mig under år 2010.
För som jag sa förlorade jag en del av dom jag älskade under år 2010.
Men samtidigt träffade/lärde jag känna många nya,
många av dom står jag nu väldigt nära.
Det betyder allt.
/ Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar